http://www.solresor.se/en/kampanjer/bli-resereporter/resereporter/

Min vän hade hört talas om zigenare på stranden. Jag förståd inte vad hon menade direkt, men kom sedan på att det finns såna gamla kärringar som försöker sälja rosor till en, och sen när man inte vill ha så börjar de skälla ut en och bli allmänt otrevliga? De kanske finns lite utspritt varstans i stan, men tror knappast att det är att rekommendera att vara vid stranden överhuvudtaget på natten, om man är ny i stan, om man inte är till antalet några stora vikingos/vikingas.

Vad man helst ska akta sig för eller uppmärksamma under besök i Barcelona:

• Att vara ouppmärksam på gågatan Las Ramblas, särskilt i kontakt med horor och yngre marockaner nattetid. Men också ficktjuvar dagtid. Nej, man ska inte ta kontakt med dem, men tro mig, de försöker ta kontakt med dig, kvinna som man, ung som gammal, ful som snygg.

• Folk som möter upp er utanför krogen i de gamla stadsdelarna, som låtsas fulla och partysugna och vill festa med er. De ger er en kram och din plånbok och mobil är borta. Du hittar plånboken lite längre bort med ditt försäkringskort och resten av innehållet borta.

• Att vistas vid Colónmonumentet och området runt omkring nattetid. Metrostopp Draganes. Samma anledning som ovan. Plus att allt folk man inte vill ha i de andra delarna av stan ibland samlas här.

• Gatorna bakom Burger King och den irländska puben, vad den nu heter. Svartklubbsdistrikt men med mycket ficktjuvar.

• El Raval hyser många vänliga människor men den södra delen är lite slum, är man ett gäng turister brukar det faktiskt vara lugnare än andra delen av centrum, men här är samma sak, profesionella ”ficktjuvar” som kan ge dig en high five och med andra handen sträcka sig ner i din byxficka snabbt som attan.

• Att ta upp mobiltelefoner eller liknande i ovan nämnda delar av stan och på metron

• Att ha ryggsäck på metron, särskilt vid trappuppgångarna

• Överallt i stan finns det människor med asiatisk bakgrund som låtsas vara vilsna turister. har stött på dem både runt Draganes och Poble Sec, de står förbryllade och tittar på en karta, pekar på en metrostation på andra sidan stan och bakifrån kommer deras vän som låtsas handlat dricka och tar allt vad du har.

• Väldigt ovanligt att det händer, men bankomater, var snabb, diskret och se till att ha folk runt dig eller i kö bakom. Ej marockanskt utseende.

• Att ta kontakt med polisen om du blivit utsatt för ficktjuveri eller rån. Polisen finns i stan för att hjälpa turister att hitta vägen till sevärdheter. Har du blivit av med grejerna så gör en anmälan på polisstation, för försäkringens skull.

• Som i alla andra större städer, lämna saker ouppmärksammat, även om puben eller var du nu är upplevs som genuint och tryggt. Ser du en man eller kvinna som inte beställer något och står för sig själv och diggar musiken, var uppmärksam på inte bara dina egna grejer, men hela församlingens. Särskilt om de har stora jackor på sig! De används för att täcka över andras värdesaker och diskret få med sig dem hem.

• Om man bor i stan en längre tid kan det hända att man blir inbjuden till olagliga fester med musiker mitt i stan. Mycket droger (cannabis) och alkohol. Oftast finns det noll bostadshus där festerna hålls. Men var uppmärksam med var ditt vin landar om du råkar spilla ut det. Och diskutera aldrig saken med polisen om festen avbryts – spring.

• Engelsmän. De kan under ett vanligt helt normalt och trevligt samtal, börja spy på dig, för att sedan trilla av stolen och slockna. Ambulans tillkallas.

• Att gå ensam hem på mindre begångna stråk, och särskilt dumt är det att prata med folk som låtsas vara inkastare där.

Inte behöver bekymra sig för:

• Pakistanierna som frågar om ni vill köpa öl eller droger. De fyller en funktion i Barcelonas väl utbyggda marknadsystem, och gynnar ölproducenten Estrella Damm med miljonbelopp. Oftast trevliga, men för lantisar som mig kunde de verka påträngande i början.

• Negrerna i gränderna i Barri Gotic som försöker sälja cannabis. Kan nog ge en otrygghetskänsla för några, eftersom de står tätt inpå varandra och alla ställer samma fråga till dig. De försöker tjäna pengar liksom pakistanierna och det är allt. Dessutom har de ofta bra varor och man kan pruta hur långt som helst.

• Marockaner som håller sig hemma

• Den uteliggande hippietjejen på Las Ramblas som alltid trippar på LSD eller annat. Hon letar bara efter mat i papperskorgarna mestadels.

• Uteliggarna överlag, de vill bara sova.

• Kackerlackor. I princip alla snabbmatsställen, kebaberías, lunchrestauranger och sandwhich-ställen har kackerlackor. Om ni inte är några gourmeter förstås. Bara att vänja sig att det är kutym att ha kackerlackor krypandes längs med bardisken eller inne på toaletten.

• Att hitta någonstans att ha kul

Folklivsforskaren Nils G. Bruzelius var under 1800-talet imponerad över hur välgödd den skånske bonden var, men det är nog så att välgödda personligheter har förlorat den romantiska auran efter min extremt avlägsne släkting Edvard Perssons bortgång. Där försvann liksom det sista hoppet av lokalpatriotism och seperatismkänsla mellan Skåne och Tajgan. Nu undrar till och med jag själv hur jag kom in på det…

Men iallafall, Edward Blom håller hoppet uppe, och jag gläds om han syns lite mer i TV-rutan och förgyller min vardag. En äkta livsnjutare. Faktiskt den ende jag sett som i sitt eget matprogram frekvent klantar sig i köket och ibland lyckas ställa till mindre katastrofer, men räddar situationen genom att bara vara sig själv och visa sin kärlek till maten.

”Edward Bloms gästabud” som går i repris på TV8 (om jag har rätt vet jag inte, jag har inte koll på TV, men det finns ju tv8play) gör att jag drömmer mig bort till Österlen. Ett klockrent upplägg med en 85-årig vinslukande professor, som mobbar sin elev för att ha legat i Uppsala och inte i Lund, och en fettälskande matpassionistisk akademiker som lagar mat till sin mentor. Vilket sjuhelvetes bra upplägg det är egentligen.

Saken blir ju inte sämre av att man får höra sin egen dialekt i flera av avsnitten, se när Blom plockar gås eller havtorn, eller fiskar ål. Dessutom ser han ut att vara en välgödd skånsk bonde i sin klassiska stil, och det är väl därför jag lokalpatriot-romantiserade lite tidigare!

Som arbetssökande har man mycket tid över. Kanske för mycket fritid, men iallafall så kommer man till lite insikter då och då. Det är som så att jag gillar att resa, och dagdrömmer mig ofta bort till exotiska och mindre exotiska platser, såsom Yucatan, Indonesien och Tjeckien.

Just det sista har jag snöat in mig på lite extra, att åka en sväng till centraleuropa, dricka öl i ölstugor, äta surkål, gulasch, kryddiga korvar, besöka slott och njuta av vackra utsikter, samt ge pengar till barn som köper lim att sniffa för mina sista dollars.

Iallafall kom jag till insikten  att var jag än åker så är  chansen (risken) extremt  stor att jag möter på en  svensk.

Ta belgare eller tyskar. De  har ju mångmiljonstäder in  på knutarna. Känner  flertalet belgare som med 15  mil till Amsterdam aldrig satt sin fot i staden, eller ens besökt sin huvudstad Bryssel. För de behöver inte göra det. Nu är Belgien en liten nation, tyskarna är ju desto fler. Men det är samma sak där. Men eftersom de är så många är det klart att man hittar en vilsen tysk ibland iklädd lederhosen med sin apfelstrudel i sin vänsterhand.

Att det är större chans att man träffar på en svensk på ett sunkigt ölhak i Banska Bystrica, Slovakien, än en belgare är därför inte oberättigat statistiskt. Svenskar reser för att det inte finns så mycket i Sverige (speciellt inte så många mångmiljonstäder), och jag tror att Sverige är en extrem på det sättet.

Svenskar kommer förfölja oss till dags ände när vi reser runt för att träffa och möta andra kulturer. Det är en bannelse från helvetet.

En nackdel med att ha fötts i Sverige är dess narkotikapolitik, varför ska man inte få ta sig en spliff marijuana efter maten lika gärna som en vodka? Nåja, det får bli ett senare ämne.

Vodkakunnandet i vårt land är, trots dess tillhörighet i vodkabältet, försvinnande liten.  Fastän jag brukar höja mig själv, som person, till att vara en förebliven människa och de flesta andra efterblivna, så får jag nog anse mig vara ganska varsebliven i det här fallet istället.

Visst, vodka är förhållande trist att diskutera, om man jämför med exempelvis vin och whiskey. Många säger att vodka inte har ”klass” på samma sätt som cognac eftersom den bara är destillerad. Men icke desto mindre är vodka helt och totalt underskattat.  Jag tror det ligger för mycket politiskt korrekthet i svensken för att han ska våga ta och frysa ner sin vodka och smutta på denna dryck, som ändå tjänar ett syfte.  För mycket motböcker ocksåvidare har nog gjort svensken till en vodka-mes.

Till en vanlig svensson kan jag iallafall rekommendera Stolichnaya, som faktiskt är snäppet billigare än Absolut vodka, som är en ganska överskattad produkt med bra marknadsföring.  Den här är len och fin.

För övre medelklass är det Russian standard platinum som gäller, den kostar ju trots allt mer än 50 kr mer än Absolut. Dessutom är flaskan otroligt snygg.

Hur man dricker vodka? Javisst, man får väl dricka hur man vill. Det finns ju inga regler. Själv föredrar jag att kyla vodkan i frysan, ”bita av den”, dvs. delsnapsa eller vad man nu ska kalla det och till detta, ska man, som på ryskt manér äta något salt och ha ätit stora portioner mat dessförrinnan.  Då avnjuter man vodkan som bäst. Saltgurka passar bra till.

Det sägs att man inte ska sippa vodka, men vem bryr sig? Det kan också vara idé att äta några råa ägg innan vodka-sessionen om det blir en längre sådan. Majonnäs är också det bra, kanske på en sallad.

Bästa bakfyllematen är enligt hemliga källor en råbiff, även om du nu inte har druckit vodka. Tydligen är ägg bra för vodkan. Eller kroppen.

Det är fascinerande hur många olika anledningar man kan ha till att resa. Många säger att de reser för att komma bort till värmen ett tag. Vilken jävla osis om det skulle råka vara kallt en dag. Det måste vara den tråkigaste anledningen man kan ha. Andra säger att de reser för att vidga sina perspektiv. Visst, det låter ju fint. Men oftast sägs detta av yngre kvinnor som jämför sitt intresse för sex med resor, istället för tvärtom.

Själv tycker jag att charmen med att resa, det är att man på ett sätt är anonym. Man är inte mer än en människa. Folk som arbetar på barerna i den lilla byn du besöker, de känner igen dig. Men inte på samma sätt som i gamla Knähult, där du först och främst blir identifierad med ditt yrke och således din status.

Varför ska människor alltid börja med att ställa frågan: ”Vad arbetar du med då?” eller ”Vad gör du?”. Förutom i Indien då, där man först frågar vilken Gud man dyrkar. Ja dessa jävla religiösa människor. Tycker synd om dem.

Detta kan inte vara äkta livsnjutare som måste ställa sådana frågor. Varför skulle ett yrke säga något om mig?  Bättre då att fråga vilket vin jag föredrar, eller vilken färg mina kalsonger har!

Folk är för jävla tråkiga.

Därför ska jag presentera en ändå hyfsat billig och prisvärd belgisk ale för den som vill bort från det ljusa lagerträsket:  Leffe Blonde.

Passar till allt, överallt, närsomhelst. Du kan ta en eller tjugo. Flaskan är vacker, färgen underbar, skummet tjockt, rik på smaker och med fruktinslag som ger en viss sötma, men balanserad. Den är också lagom stark för att ge ett bohemfyllerus på en balkong en kall vårkväll. Precis vad man behöver!

Köp den!

Det bör tilläggas att det är lätt att bli beroende av denna öl.  Vissa har svårt för att dricka den här då de inte är vana vid den typ av öl och har hållt sig till Sofiero och Kung, då är det bara att dricka tills man har vant sig. Och då är du på ett sätt också beroende!

Jag visste att mozarella var överskattat, men jag ville bevisa för mig själv att jag hade rätt. Och vi löst folk (det är inte detsamma som pöbel) handlar saker vi inte vill ha när vi inte har några pengar. Hyran ser vi som en oförutsedd utgift och för våra sista cent och ören handlar vi öl och glass.

Tills nästa gång.